Fortsättning på napp-kriget...
Hon klarade sig bra hela dagen igår, jag va så stolt över henne, men så började vi nattningen..hon va jättetrött eftersom hon inte sovit nåt på hela dagen, så jag tänkte att det här blir väl inga problem. Men när vi hade läst gonatt sagan blev hon riktigt lessen.." jag behöver nappis mamma!" "Jag behöver nappis nuuu!!" Hon stökade runt i sängen rev sig i läppen försökte sätta in flera fingrar i munnen och jag märkte hur svårt hon hade det. Sen blev det bara värre tills hon va precis otröstlig, så innerligt ledsen, "Jag måste ha nåt i munnen när jag ska sova mamma, nappis nuuu!" DEt varvade med att hon va lessen och sen va hon arg på mig, sparakde och slog mig.
Usch, vad jag led med henne, nu förstår jag hur det känns för riktiga drog/alkoholmssbrukare hur dåligt dom mår! Jag såg ångesten i min dotters ögon, hur hon sträckte sig mot mig och det bara skrek i hela hennes lilla späda kropp -hjälp mig mamma, hjälp mig!! I drygt 1 h stod jag ut! SEn gick vi ut från sovrummet, lika rödgråtna båda två, det räckte med en blick på Marcus så förstod han att nu var det bara att sätta sig i bilen och åka och köpa napp!!
Jag vet..ett liten nederlag..jag har för dålig karaktär, men jag är väl bara människa, mamma, dessutom en väldigt känslig gravid sådan!! Jag klarade inte av att se min dotter lida så..hennes blick när Marcus kom tillbaka med en "sovnapp" till henne går inte att beskriva, så fort hon fick nappen i munnen slockande hon på en gång. DEn lilla svettiga, trötta kroppen fick äntligen lugn och ro i själen.
Så nu har vi en "sovnapp" det blev en kamp hela förmiddagen idag när jag tog ifrån henne nappen när hon vakande. Men där går gränsen, ok när hon ska sova, men sen ska hon inte ha den!! Bara det är en stor avvänjning för oss just nu!! Nappen ha ju varit med vartenda ett steg hon ha tagit hela sommaren, så det va väl dumt av mig att tro att det skulle gå sådär bara att ta bort den helt och hållet...Inte utan strid..med Mini.
I eftermiddags skrek hon från och till i 2h. Guud vad det ska bli skönt att börja jobba på måndag!!! :)
Oj nej, jag blir så ledsen bara av att läsa det där
:( Lider verkligen med er. Skulle nog inte heller ha klarat det, och därför är jag inte redo riktigt ännu heller. Fast snart är man väl illa tvungen... huu vad jobbigt! Kram på er alla!
Nå ni är ett steg på vägen, kämpa på! Kram!
Jag tror definitivt på att trappa ner stegvis, så gjorde Adrian oxå. Han hade oxå blåa, vita, reservtutten och bandtutten som hängde med och alla sku va med på natten.. Men när han trappat ner till sovtutten en tid och lämnade dagsvilan så var de inga större problem att lämna tutten helt sen. Det där med att riva i läpparna och sakna något i munnen låter väldigt bekant. Adrian sa aldrig rakt ut att han ville ha tutten, han sa bara försiktigt att han borde ha något i munnen när han sover. Första försöket hos oss strandade ju inte på kvällen, natten gick över förväntningarna, det var dagsvilan som inte gick utan tutt.. Men de e lite ångest för föräldrarna oxå, sen när han lämnat tutten va han ju mitt i allt så himla stor..
Lotta, ingen stress före babyn kommer, ni kanske oxå får en Tummelisa :) Där blir en värre kamp när den ska avvänjas..
